Att vara naturligt vis
Jag är inte naturligt vis. Jag kan dock känna väldigt starkt när jag kommer till insikter som gör mig klokare. Dessa insikter kan vara hur banala som helst. När man formulerar dem för sig själv kan de ibland låta självklara. Det är dock inte förens en insikt kommer som en knäpp på näsan som man tar den på allvar, eftersom man blir så illa tvungen.
Varje gång jag gör en sådan insikt undrar jag om det bara är jag som måste formulera insikten för mig själv såsom jag gör. Är detta något som är fullkomligt naturligt för precis alla andra?
Antagligen är det bara jag som varit sen med att sätta mig i en situation som aktualiserar de gamla klyschorna. Ibland kan det kännas som att man ligger åratal efter alla andra.
Nyligen hände det dock något relativt revolutionerande. Jag fick en strategi för självkänsla. Nu känns det som att resten löser sig.
