naturligtvis

”Science comes first, but business comes a close fucking second” – Planet Terror

En historielärare lär ha yttrat ”det enda man lär sig av historien är att man inte lär sig något av historien”. Motsägelsefullt och förhoppningsvis inte sant, men man undrar ju ibland. Finanskrisen för ett par år sedan ligger färskt i minnet. Men hur länge till?

Drivkraften bakom bubblors bildande och sprickande är och kommer inom överskådlig framtid att vara girighet. I sin iver att frigöra några miljarder till pressar man marginalerna för vad som fungerar tills det en dag inte fungerar alls.
Men de luftpengar som fyller bubblorna står lika fullt för större delen av det vi kallar ”ekonomin”. Så länge de inte spricker för de med sig ökad levnadsstandard. Snedfördelad och miljöurholkande ökning av levnadsstandarden, men sådant går att ändra på.

Problemet är att det inte finns tillräckligt med marginaler. Jag ska inte säga att det inte finns några marginaler. Det var trots allt ganska stora belastningar på bankerna som spräckte bubblan senast. Men shit happens och som jag har förstått det så är bankernas ”buffertar” rent procentuellt pyttesmå. Ökar man denna buffert med några procentenheter krymper man mängden luftpengar och dämpar ekonomin så minskar man ökningstakten av levnadsstandard. Men man gör det osannolikt att bubblorna spricker.

Jag tror att detta i förlängningen skulle ge positiva effekter i att öka trovärdigheten i banksystemet och göra folk mindre rädda för svängningar. Dessutom skulle man slippa den löjliga reklamen för investering i guld i tunnelbanan…

Jag är inte naturligt vis. Jag kan dock känna väldigt starkt när jag kommer till insikter som gör mig klokare. Dessa insikter kan vara hur banala som helst. När man formulerar dem för sig själv kan de ibland låta självklara. Det är dock inte förens en insikt kommer som en knäpp på näsan som man tar den på allvar, eftersom man blir så illa tvungen.

Varje gång jag gör en sådan insikt undrar jag om det bara är jag som måste formulera insikten för mig själv såsom jag gör. Är detta något som är fullkomligt naturligt för precis alla andra?

Antagligen är det bara jag som varit sen med att sätta mig i en situation som aktualiserar de gamla klyschorna. Ibland kan det kännas som att man ligger åratal efter alla andra.

Nyligen hände det dock något relativt revolutionerande. Jag fick en strategi för självkänsla. Nu känns det som att resten löser sig.

Att uppnå hållbar utveckling är möjligen den allra största utmaningen för mänskligheten i vår tid. Jag kan i alla fall inte komma på någon viktigare fråga. Den rör något som inte om vår levnadsstandard eller om enskilda människors liv. Dessa är självklart också viktiga frågor, men uppnår vi inte hållbarhet får vi problem på nästa nivå. Vi äventyrar då hela mäsklighetens levnadsstandard och i förlängningen dess existens.

Ok, människor är nog sluga nog att överleva i någon utsträckning, men till vilket pris? Miljoner liv? Miljarder?

Jag börjar med ekologisk hållbarhet. Det finns även andra.

Earth Expiration Day är den dag på året då vi förbrukat så mycket av jordens resurser som jorden ”producerar” på ett helt år. Efter denna dag tär vi resten av året på jordens ”kapital”. När vi pratar om energi blir detta olja, kol, naturgas och liknande. Detta är mycket på tapeten nu eftersom förbränningen av dessa saker ger upphov till stora mängder CO2 som orsakar global uppvärmning. Klimatförändringar är en av de saker som sker på ”nivån” över när saker bara påverkar enskilda människor eller grupper av människor. Den är global.
Men energi är inte den enda ändliga resursen. I själva verket är den ett mindre problem på så vis att vi ständigt förses med ny sådan, från solen. Materia däremot är det värre med. Det är en resurs som i mycket liten omfattning inkommer till jorden nuförtiden. Här sliter vi alltså på jordens kapital värre än på energiområdet.

Pengar är ofta vår alltför trångsynta tanke när vi hör ordet ”resurs”. Ok, så låt oss göra en analog med finansvärlden. Vi minns alla finanskrisen. Den var relativt förödande för många. Vad beror en finanskris på? Varför spricker bubblan?
De som läst nationalekonomi kan säkert utveckla detta mer än jag, men någonstans utgår det alltid från att en bank lånar ut för mycket. Det en bank lånar ut är inte pengar, lika lite som man kan äta pengar. Liksom pengar har ett överenskommelse värde som man kan köpa mat för, så står banken för en överenskommelse om att du får spendera pengar som egentligen inte finns. Dessa ”luftpengar” utgör förmodligen större delen av vår ekonomi och finansierar således större delen av vår välfärd. Problemet uppkommer när banken inte kan få tillbaks dessa pengar i den omfattning som krävs. Banken kan då inte betala ränta på sina lån till andra banker och går i konkurs enligt konstens alla regler. Luftpengarna är då puts väck.
Så länge banken inte återkräver några pengar så är allt frid och fröjd. Då kan man låna ut mer och mer tills alla pengar bara är ord (vilket på sätt och vis alltid är sant).

Problemet är att jorden inte är någon bank. Den har ingen egen vilja. Den kan inte säga ifrån, vilket konstant utnyttjas av giriga människor. Men likförbannat är resurserna begränsade och om vi en dag har ett energibehov som kräver tio jordklot och har alla mineraler homogent utspridda i jorden och vattnet, då kan vi inte längre tillgodose våra behov som vi gör idag. Bubblan spricker. Big time. Tillbaka till stenåldern.

Låt oss därför sträva mot hållbar ekologisk utveckling. Kanske kan vi betala av vårt lån och tålmodigt vänta på att solen förser oss med den energi som krävs. Låt oss återvinna vår materia, så att vi kan hålla den lättigänglig. På så sätt kan vi klara av att hålla en hög levnadsstandard för alla människor. Tills dess att solen slocknar eller något annat hemskt händer…

Naturligtvis börjar första inlägget med ordet naturligtvis. Det jag tycker är fint med detta ord kommer att bli uppenbart inom inte alltför många inlägg.
Bloggen kommer att handla om hållbar utveckling från olika perspektiv samt om personlig utveckling med utgångspunkt från mina egna erfarenheter. Ungefär lika mycket av båda delarna.
Mycket nöje!